Hem / Nyheter / Intervjuer / Intervjuer 2013/14 / Nichlas Falk

INTERVJUER

Intervju med Nicklas Falk för "Old School Hockey"

2013-08-02
Nichlas Falk

 

Sedan 2007 har Ronnie Johansson Rönnkvist/Ronnies Skrivsmedja intervjuat hockeylegendarer från olika klubbar och nationaliteter i en serie som kallas "Old School Hockey". Totalt har det hittills blivit ca. 200 intervjuer. Nu har turen kommit till vår Nichlas Falk i en intervju som gjordes förra hösten innan det var klart att Nichlas skulle återvända till Huddinge Hockey.

Nichlas Falk_10

Här på Old School Hockey ska ni få träffa en av Huddinge Hockeys största spelare genom alla tider, Nichlas Falk. Det är lätt att man tror att denne center började sin hockeybana i Björkängshallen eftersom han debuterade i A-laget redan 1988 och spelade fram till och med 1995, men det var faktiskt hos en annan söderklubb som Falk ställde ner sina skridskor första gången.
- Jag är uppväxt i Vårberg och min pappa tränade ett lag i IFK Stockholm. Även min storebror spelade hockey där så jag hängde även med honom och har nog spelat hockey så länge jag har kunnat gå. Det var ganska naturligt att jag skulle bli hockeyspelare kan man väl säga.
- Att det så småningom blev Huddinge berodde att Uffe Johansson, som då hade Huddinges 71:or, ringde min pappa för att låna några spelare till en sportlovsturnering. Efter det så blev jag kvar i laget.
Hur reagerade du när Lennart Wiman ringde och sa att nu, Nichlas, ska du få chansen i A-laget?
- Det var kul så klart. Jag hade varit iväg en sväng till AIK och spelat, men ”Matte” Weiderståhl, värvade mig tillbaka till Huddinges A-juniorlag. Redan då fick jag vara med och träna en del med A-laget och det flöt på ganska bra redan från början. Det var ju i Huddinge som dom killarna jag följt i Björkängshallen och hade som förebilder hade spelat. Jag tänker då på bland andra ”Lill-Kenta” Johansson och Ola Andersson. Nu fick även jag med där och det var ett stort steg.
Du fick redan din hela första säsong i A-laget lite av ett genombrott.
- Jo, så kan man säga att det var, men mycket berodde det på att jag spelade i en kedja med Stefan Jonasson och ”Rolle” Nyman. Vi tre fungerade väldigt bra tillsammans.

Nichlas Falk_6

Säsongen 1992/93 blir en minnesvärd säsong för Huddinge. Ingvar ”Putte” Carlsson hade tagit över som tränare efter John Peterson. Till sin hjälp hade han Lennart Wiman. Huddinge går till allsvenskt spel efter jul och så småningom till en så kallad allsvenskfinal mot elitserielaget Västra Frölunda.
- Vi hade ett ruggigt bra lag med allsvenska mått mätt. Stefan ”Myran” Gustavsson, Pelle Eklund, Janne Mertzig och så vidare. Alla blev ju bra elitseriespelare något år senare.
- ”Putte” Carlsson visste exakt hur han skulle få ihop laget och vad som krävdes av oss killar om vi skulle lyckas. Han var ju väldigt noggrann i allt han gjorde och kom till Huddinge från Djurgården via ett kort stopp i Schweiz där han tränade Kloten. I Djurgården hade han varit med och vunnit tre raka SM-guld mellan åren 1989 och 1991.
- Med sig från Djurgården tog han ett helt nytt spelsystem som egentligen Lasse Falk hade knåpat ihop. Man kan säga att vi spelade ett slags 1-3-1 spel anpassat till vårt spelarmaterial med halvbackar och så vidare.
- Det här systemet var väldigt framgångsrikt och lagen i Division 1 hade väldigt svårt att bemöta det.
Huddinge överraskar många lag i Allsvenskan och ser till att vara Stockholms näs bästa lag efter Djurgården då man i sluttabellen hamnar på en andra plats medan AIK slutar först fyra. Andraplatsen betydde också att Huddinge gick till en ren final om en plats i elitserien. För motståndet där stod Västra Frölunda tränat av Leffe Boork. Första matchen spelades på ett halvfullt (5 568 åskådare) Scandinavium och vanns ganska enkelt av Göteborgarna med 6-2 trots att Pelle Eklund gav Huddinge ledningen med 2-1 i början av andra perioden. Returmötet inför drygt 3000 åskådare på Johanneshovs Isstadion blev inte heller någon upplyftande historia för Huddinge som förlorade med 5-2. Tredje matchen blev en ren defilering  för Frölunda som vann med klara 4-0 och var klara för elitseriespel.
- Visst gick luften lite ur oss efter första finalmatchen, men vi hade ganska mycket otur som fick alla tre centrarna olyckligt skadade. Det var förutom jag även ”Lill-Kenta” Johansson och Peter Wallén.
- Sen ska vi självklart komma ihåg att vi mötte ett väldigt bra lag med flera landslagmän i truppen och vi ska inte skylla på något annat än att vi inte var lika bra som Frölunda i den här finalserien.

Nichlas Falk_4

Säsongen 1994/95 kliver du i lagkaptensrollen hos Huddinge, hur var det att leda det här stjärnspäckade gänget?
- Jag var ju bara kapten ett år i Huddinge. Som person har jag alltid varit en som försökt ta ansvar för gruppen. Jag ställde ganska höga krav på mina medspelare. Sen tycker jag att man ska få höra när man inte gör sitt bästa för laget likväl som man ska få beröm när man gör det bra.
Bottnar det i att du alltid ställt höga krav på dig själv?
- Jag var ju även lagkapen i Djurgården under en säsong. Det tuffaste var oftast när man själv kände att man inte presterade sitt bästa och att då gå ut och ställa höga krav på mina medspelare.
- Nu hade jag ju ”Putte” Carlsson som tränare och framförallt väldigt många bra medspelare i Huddinge. Trots allt gjorde det tillsammans med mitt sätt att vara på och vid sidan av isen att jag tog mig till elitserien och Tre Kronor där jag vann både SM och VM-guld.
Upplevde du själv att draget kring Huddinge Hockey och närheten till elitserien var som störst under 1990-talet?
- Så var det nog. Huddinge hade varit nära elitserien några år tidigare (1985/86) då man föll mot Skellefteå i den allsvenska finalen.
- Sen hände det mycket då ”Putte” Carlsson kom till Huddinge. Han fick ju även med sig många bra spelare till laget. Hade det varit fjorton lag i elitserien dom här åren så hade Huddinge varit ett av lagen. Det var flera säsonger som vi var näst bästa lag i stan då vi bland annat piskade AIK i flera matcher.
Vem är det som hörts mest i Huddinges omklädningsrum under dina år i klubben?
- Danne Svahn var en som kunde ryta i när det behövdes. Annars var det oftast materialförvaltaren Björne Lindström som fick höra det mesta gnället ha ha… Efter säsongen 1994/95 lämnar Nichlas falk för spel i elitserien i Djurgården.
- Jag har varit Djurgårdare sedan ”Lill-Kenta” Johansson spelade där. Djurgården ruggigt bra på den här tiden och hade, som sagt var, vunnit tre SM-guld guld mellan 1989 och 1991. Dessutom hade jag många polare som spelade där.
- Jag fick erbjudande från Västerås, Luleå och någon klubb ytterligare, men när Djurgården hörde av sig fanns det längre ingen tvekan. ”Challe” Berglund hade blivit proffs samtidigt som Djurgården inte gav ett par av centrarna nytt kontrakt. Det var så jag fick chansen att spela där.

Nichlas Falk_7

Hur var steget att ta från omklädningsrummet i Björkängshallen till det lyxigare Globen?
- Jättestort! Organisation, spelare … Egentligen var nästan allt nytt och mycket proffsigare då man kom till Djurgården. Det märktes att Djurgården var en väldigt stor organisation.
Och Tommy Boustedt blev din coach första säsongen.
- Det var Tommy som värvade mig till Djurgården och han tränade laget då tillsammans med Stephan ”Lillis” Lund.
Hur minns du första elitseriematchen?
- HV 71 borta och vi vann med 5-2.
- Året innan hade Djurgården vunnit elitserien och HV 71 tagit sig till slutspel i sista omgången. I kvartsfinalen slog HV 71 ut Djurgården och gick sedan och vann SM-guld.
- Jag minns att Tommy Boustedt hela tiden fram till premiärmatchen gick och hetsades oss och sa - Nu grabbar börjar det och nu jäklar ska vi ta revansch på HV 71 och det fick vi ju.
Du är med och vinner SM-guld med Djurgården både 2000 och 2001, vad gjorde er så starka under just den här perioden?
- Samma sak där som då vi tog oss till den allsvenskan finalen med Huddinge, det vill säga att vi hade en otroligt bra trupp dom åren. Sedan kom både Hardy Nilsson och Mats Waltin dit som tränare och införde det som kom att kallas för torpedhockey.
- Vi hade mer centrar än normalt då i Djurgården vilket gjorde att Hardy och Matte skapade ett spelsystem där vi hade en back, två centrar och två forwards. Det här blev ett ruggigt offensivt spelsystem. Dessutom tog man bort redline offside samtidigt och det här var vi väldigt bra på att utnyttja.
Just att utnyttja den sistnämnda regeländringen var väl en stor anledningarna till Djurgårdens framgångar?
- Absolut. I och med att centrarna spelade som vi gjorde i egen zon så kunde en av forwards ligga högt upp i banan och fiska. Det här blev väldigt svårt för våra motståndare att bemöta.
Nichlas Falk har spelat seniorhockey endast för Huddinge och Djurgården, men det har inte saknats chanser att åka utomlands för att spela.
- Ett år hade jag hade en förfrågan om att åka över till New York och spela för Rangers. Jag hade min landslagsplats att försvara här hemma i Sverige samtidigt som vi hade fått våra tvillingar då vilket gjorde att det inte var rätt läge att åka över dit och kanske börja åka runt i farmarligorna. Hade jag var 18, 19 eller 20 år hade saken antagligen varit annorlunda, men då var jag 28 år.
- Sedan hade jag chansen att åka till Tyskland och några andra länder för att spela, men jag har hela tiden varit nöjd med att spela här hemma.
- Däremot vill jag uppmuntra alla idag att ta chansen när man är ung att testa på att exempelvis spela hockey eller jobba med något annat utomlands en tid om man får chansen.
Hur nära följde du Huddinge Hockey under dina år i Djurgården?
- I början var det ganska mycket faktiskt eftersom jag varit kapten det sista året i klubben och verkligen ville följa hur det gick för laget. Allteftersom ebbade det där ut då det kom in mer och mer nya killar i laget som jag inte kände medan mina gamla lagkamrater slutade.
- Nu har det blivit bättre igen eftersom jag har en som i ”00- laget”. Så det händer ganska ofta att jag är nere i Björkängshallen igen.
Nichlas Falk var en flitig gäst i Tre Kronor, men innan vi ger oss i kast med den resan så kan vi inte förbigå Junior-VM 1991 i Kanada dit förbundskaptenen Bengt ”Fisken” Ohlson hade tagit med honom.
- Fy fan vad dåliga vi var i den turneringen skrattar Nichlas Falk och fortsätter:
- Vi var helt enkelt för dåliga som lag i den turneringen. Mats Sundin hade redan då flyttat till NHL och spelade för Quebec Nordiques så han kom inte loss. Väl i Kanada så piskade vi tjeckerna, Schweiz och Norge, men resten av matcherna förlorade vi och slutade först på en sjätteplats.
Debuten i Tre Kronor?
- Den var roligare. Karjala Cup i november 1996. Vi mötte Tjeckien i Helsingfors och vann med 3-1. Jag fick till och med göra mål i min debuten.

Nichlas Falk_2

Nichlas Falk svarade för 3-1 målet framspelad av Luleåbacken Roger Åkerström. Sverige kom tvåa i turneringen efter Finland.
- Kent Forsberg och Tommy Tomth var förbundskaptener vid den här tiden och Tommy hade jag haft redan tidigare då han var förbundskapten för det som då hette Vikingarna, alltså B-landslaget.
- Den säsongen var för mig personligen väldigt bra och jag kom med till VM i Finland senare den säsongen. Där blev det till slut silver.
- Det året spelade jag mest med Micke Nylander i landslaget, men vi hade ofta olika spelare med oss på den andra kanten.
Av dina fyra VM-turneringar är väl guldet 1998 höjdpunkten?
- Absolut, det var något jättehäftigt.
Vad tog er till guldet i den turneringen?
- Vi hade ett fantastiskt lag. Nästa alla våra bästa i NHL kom hem och spelade. Mats Sundin, Peter Forsberg, Fredrik Modin, Niklas Sundström…
- Det var egentligen bara Nicklas Lidström av våra allra största just då som inte var med. Vi förlorade inte en match och det var en obeskrivlig stämning i laget under hela turneringen. Vi kunde bara inte förlora.
Kunde ni ens drömma om att Johan Tornbergs 1-0 mål i mitten av tredje perioden i första finalmatchen mot Finland skulle bli guldmålet?
- Nej, det kunde väl ingen tro. Det var ju någon lös handledare som han bara kastade i väg ha ha…
Johan Tornberg till Old School Huddinge om det numera klassiska målet:
- Det var mitt i ett byte. När jag åker över rödlinje ser jag att pucken går ner i sarghörnan. Eftersom det var just mitt i ett byte tappar den finska spelaren markeringen på mig. När så Niklas Sundström och Patric Kjellberg gräver fram pucken och får bak den till mig tänker jag bara att jag måste få den på mål. Jag fattade aldrig vad som hände utan vände hem och den enda tanke jag hade var att nu är det dags att försvara sig igen. När jag väl förstod att det var mål var jag nog mest chockad.
Hur var festen den kvällen?
- Helt galen. Vi var på ett ställe nära hotellet och där firade vi i laget tillsammans med en del journalister och lite annat folk. Ett riktigt sjöslag, men det var vi värda.

Text: Ronnie Johansson Rönnkvist/Ronnies Skrivsmedja

Rss Skriv ut
Senaste match
Hammarby Hockey
2-4
Huddinge IK
13/12-17 SDC Hallen
Hall of fame. Micke Johansson
Hall of fame. Micke Johansson
Säsongen 2017/18
Säsongen 2017/18
Huddinge Hockey
Nyheter
14 december 2017 08:28
12 december 2017 16:46
12 december 2017 10:49